hejdå och hej
Och så lämnade jag Nya Zeeland. Det var en ljusblå och vit dimma utanför fönstret (uppenbarligen inte när jag tog dessa foton), och det såg ut som att vi bara svävade mellan rymd och hav utan att vara på väg någonstans. Turbulensen skvallrade dock om sanningen; att jag faktiskt var på väg någonstans och kom därmed längre och längre bort från Nya Zeeland. Det är svårt att förstå. Jag hade ett liv där med en vardag som jag kände så väl, och att lämna detta känns bara absurt och overkligt. Det kommer aldrig - och kan aldrig - vara likadant igen. Men jag antar att det är så det är när man lämnar och barrikaderar... man har flera liv och världar, men när man återvänder är allt annorlunda. Det är nödvändigtvis inte platsen som förändras - den lunkar på oavsett om du är där eller inte - det är du som förändras.
Men, jag ska ge det här äventyret en chans och jag tror nog att det också kommer att bli bra.
