hej hej
efter duendin drog jag först till invercargill där jag frös ihjäl lite grann, tillbaka till queenstown med sömnlösa nätter och därefter till franz josef och hade några minnesvärda dagar med underliga typer och diskuterade filosofiska frågor. gillade inte stället så värst och skyndade iväg mot hokitika där absolut ingenting hände och hängde mest i biblioteket eller på stranden.
och sedan nelson. åh, hade så himla fina dagar med härliga personer och det var nu man började känna av sommaren också. besökte abel tasman national park och levde vildliv lite grann. det var förresten här som jag började fundera på att inte åka hem i november redan. så jag diskuterade det fram och tillbaka och kände att ja, det är nu jag kan göra detta och jag är fri. så varför inte?
sa hejdå tidigt en morgon till alla tyskar (ja, bara tyskar faktiskt) som jag hade lärt känna i nelson och åkte via picton - wellington mot new plymouth som var ganska så grått och blåsigt. var så himla tvekis här på om jag skulle stanna i nz eller ej, panikade om min biljett och funderade osv osv etc etc.
taupo var nästa resemål och det var här som jag lärde känna grace, luca, victor, michelle och wali. vi badade i heta källor under fullmåne och delade hemligheter som endast kommer fram i sådant ljus, hoppade fallskärm och övervann tongariro crossing.
dunedin - hokitika - nelson - new plymouth. it was now the thought of staying in nz started to grow. after that i went to taupo where i got to know grace, luca, victor and wali.
