från sydön till nordön
tog som sagt tåget ner till wellington som var grått, mörkt och blåsigt. storm dagen därpå och nästa dag igen. fruktansvärd hemlängtan och levde på ravioli.
mådde illa på båten över till picton som också var mörkt och regnigt. så fina dagar asså. MEN! dagen därpå sken solen och jag träffade james och vandrade runt i marlborough sounds. (så himla bra att det bästa i livet är gratis. syftar här på att kunna njuta av vår vackra jord!!)
"vi borde resa tillsammans", sa han, så dagen därpå stod vi vid vägkanten med en skylt som sa kaikoura. och kaikoura var magiskt när vi väl kom fram efter fyra eller något olika människor och bilar. james skötte det mesta av snacket med alla främlingar, dels för att jag hör dåligt (som folk vet) och dels för att jag har svårt för kiwi accenten, så jag menar, det blir dubbelt så svårt, speciellt när man sitter i baksätet!
vi var ganska så hänförda när vi kom dit och fastslog att vi lätt hade kunnat bosätta oss i den lilla staden. spenderade dagen med sälar, saltvatten och vita berg, och bodde på ett tyst hostel och dansade till red hot chili peppers låtar på den lokala puben när det blev mörkt.
önskar dock att jag hade spenderat mer tid här, absolut en av mina favoritplatser i hela nya zeeland.
so i took the train down to wellington which was rainy and windy. was naseuous on the ferry over to picton and was once again met by rain and wind. but! the sun was shining the next day and i met james and we walked around marlborough sounds. decided that it was a good idea to travel together, so we hitchhiked to kaikoura the next day which was so beautiful! spent a day with seals, saltwater and white mountains. i wish i had spent more time here though, definitely one of my favorite places in the whole of new zealand.
det var det, men det är mycket kvar dock! drog till queenstown och äventyrade med james också ju, men det tar jag en annan dag.
