waffles
tappade rösten någonstans på gatan och har fått myggbett på knäet igen. ryser av simpla andetag och törstar efter äventyr och ny musik som vanligt. auckland är grått och blåsigt, men jag klagar inte. och igår firade jag och michelle hennes thesis approval genom att dricka baileys på rummet och kötta 90-tals musik.
ibland glömmer jag bort hur jäkla bra mitt liv faktiskt är, men sen kommer jag liksom på att om jag inte hade gjort det här hade jag nog kunnat vara ännu mer miserabel. och tänk när jag är fyrtio, tänk vad glad jag kommer vara över att jag var smart nog att lämna och barrikadera. sen lär man ju sig så mycket också, om hur bräckliga och starka vi människor kan vara, och vad jag vill och inte vill. allt är så mycket klarare utan strukturer och vardag. när känslorna skiftar ständigt och man finner frågor och svar överallt. och så lär man sig att det är himla modigt att vara sig själv, och att det egentligen inte alls är svårt.
så jag vill skapa. inspireras och inspirera. av vad och vem är inte viktigt. men att få göra avtryck; det är viktigt. jag måste bara våga och sluta vara lat. sluta se hinder. starta eget; det hade varit coolt. frilansa, skriva lite här och fotografera lite där. dock utan att stressa. måste inse att saker och ting tar tid och måste få möjlighet att gro.
det lär en om kärlek också. och självrespekt. och tålamod. jag tycker nog om mig själv mer nu än vad jag gjorde innan jag reste över halva jordklotet. lite sorgligt att det skulle behövas kan man ju tycka
haha hej vad jag har blivit djup och vis
och nu är hela sängen full av kaksmulor. och halsen gör ont igen.
