waves of forever
Vi är bara en slump.
Månaderna har svept över mig och den grå staden, utan att jag riktigt märkt det. Desperat har jag klamrat mig fast vid hans famn och räknat ner leenden och kyssar.
Vi åkte iväg, bara för att komma bort. Se om vi kunde undkomma tiden där vågorna slår in.
Begravde fötterna i sanden och andades. Fotavtryck från tidigare människor fanns kvar, men vi var ensamma.
Mina fingrar hittade sin plats kring hans, trots att inget varar för evigt.
Du är du och jag är jag. Snart finns vi inte mera.
